I've become, what i can't be.
Jag har en klump i halsen, och ögon som tåras och svider.
För när sanningen väl är sagd, och jag har förstått den så krossas allt.
Mitt lilla hjärta bultar och bankar för en person som aldrig ser mig.
Mitt hjärta klarar inte det.
Jag blir rädd och darrar när han möter min blick.
Ett fake leende som egentligen betyder, inte ett skit.
Ord som jag säger till försvar som inte påverkar, betyder allt.
För han tittar inte på mig, som jag tittar på honom.
Han andas lätt och ljust, medans mina andetag faller på marken av deras tyngder.
Jag vill inte tillåtas såras igen, inte ännu en gång.
Mitt hjärta klarar inte det.
Varje gång det står hans namn på min mobildisplay känner jag mig orolig.
Jag blir som rädd och skrämd av ett namn.
För det namnet bär bara ren ondska med sig.
Det är inget igentligen viktigt kan ni anse.
Att jag ska ta det som en man.
En känslo kall människa, men nej där sätter jag ner min fot.
Jag är ingen jävla man.
Jag är en tjej, en oskyldig tjej som har stått ut med alldeles för mycket skit i mitt liv.
Ibland undrar jag, vad fan jag håller på med.
Allt får mig så förvirrad.
För jag förstår ingenting, ingenting alls.
Och vad gör han för mig, egentligen..?
fem steg bakåt, två steg fram, på lite håll liknar det dans och i drömmen håller du i min hand. Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.